En glad lax...



...är jag visserligen när jag får sitta vid mitt älskade piano, men det här gör mig alldeles yr! Noter är inte alls min grej, och jag vet att det här är bebisnivå för varenda musiker jag känner.. Men herre hjärtanes, det är ju som att lära sig ett helt nytt språk, bara utan verbböjning och allt det andra roliga! (Haha märker ni vilken nörd jag är, som tycker verbböjning är roligt?)
Men jag antar att det bara är att bita i det sura äpplet och lära sig det här om man vill komma nån vart i livet! Jag har dock aldrig gillat sura äpplen..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback